Stretchingens existensberättigande i ett träningsprogram har länge debatterats och meningarna är många. Länge har en så kallad statisk stretching för musklerna rekommenderats. Nya forskarrön tyder dock på att en dynamisk stretching ger bättre resultat och att den på ett bättre sätt förebygger skador.
Vi har alla gjort övningarna där vi stått i olika positioner och böjt våra kroppsdelar i olika riktningar tills det att musklerna bränt och vi tvingars släppa taget. Denna klassiska form av stretching har länge varit den vedertagna modellen som rekommenderats och utförts av idrottare och träningssugna världen över. Denna klassiska form av stretching går även under namnet statisk stretching och är vanliga att man utför efter ett träningspass. Nya forskarrön har dock fått träningsexperter och idrottsutövare att gå i en ny riktning när det kommer till själva stretchingdelen av träningsprogrammet. I stället för att koncentrera sig på ett statiskt program där du med kraft töjer ut en specifik muskel så börjar i stället fler och fler att använda sig av något som kallas dynamisk stretching. Dynamisk stretching bygger på principen att du ska förbereda kroppens muskler på ansträngning och att du i dessa rörelser får in ett moment av töjning.
Dynamiska stretchövningar för nybörjaren
För den som inte känner sig riktigt hemma bland alla begrepp kan det vara bra att tänka på att dynamisk stretching är något som utförs i rörelse medan statisk stretching är något som utförs i stillastående. För att ta ett enkelt exempel som många kan relatera till tänker du dig att du står axelbrett och rakryggat. Du lyfter sedan ditt ena ben så att hälen rör vid ena skinkan. Du håller benet fast tills du känner att det stramar tillräckligt på lårets framsida. Du har nu utfört en statisk övning. Börjar du nu istället att småspringa på stället där du står samtidigt som du försöker sparka dig själv i rumpan har du utfört samma övning på ett dynamiskt vis.